Grafik är en teknik för att kunna mångfaldiga en bild
på papper så att fler kan ta del av den. Under 1400-talet började
man använda träsnitt t.ex. för att illustrera texter (det är ju nu
som boktryckarkonsten uppfinns, 1450) Det grafiska bladet är ett tryck
i allmänhet på papper tryckt från en tryckplatta, konstnären själv
utarbetat sin bild. Efter tryckplattans karaktär och det tryckförfarande
konstnären använt, indelas grafiken sedan gammalt i tre huvudgrupper:
djuptryck, högtryck och plantryck, men sedan 50-60 talet har man i
konstsammanhang även stor utsträckning använt genomtryck.
Djuptrycket
eller koppartrycket som det oftast kallas i konstsammanhang, innebär
att graverade eller etsade partier i tryckplattan (oftast en kopparplåt)
fylls med färg som sedan under stort tryck överförs på papper.
Etsning,
torrnålsgravyr och kopparstick är typexempel på djuptryck.
Etsning är en kemisk metod. Fördjupningarna i plåten får man genom
frätning (bitning). Konstnären täcker plåten med en syrabeständig
grund (vax, asfalt, harts) och tecknar sin bild med en etsarnål. I
syrabadet angrips sedan de partier som är frilagda från grund. Plåten
etsas i etapper så att vissa partier blir mer etsade än andra. Trycket
får då varierande linjetjocklekar och svärta.
Torrnålsgravyr
och kopparstick
Torrnålsgravyr och kopparstick görs med mekanisk bearbetning av tryckplåten.
Konstnären graverar sin bild i plåten med ett vasst skärverktyg eller
vass nål när det gäller torrnålsgravyr. Plåten läggs på en värmehäll
och värms till ca 40 grader, plåten dabbas eller valsas därefter in
med tryckfärg. Färgen torkas sedan av från plåtytan på ett speciellt
sätt, oftast med handflatan, färgen stannar kvar i fördjupningarna.
I tryckpressen överförs med ett högt tryck sedan färgen till ett väl
fuktat koppartryckspapper.
Vid
högtryck är förfarandet det motsatta. Här sker trycket från tryckplattans
infärgade yta och nedgraverade partier lämnas orörda, de trycker vitt,
som på en stämpel. Som exempel kan träsnitt och linoleumsnitt
nämnas. Båda dessa sätt kan komma till användning på en och samma plåt.
Linoleum
och träsnitt
Konstnären skissar upp sin bild på tryckmaterialet och skär bort de
partier som inte ska finnas med på den slutliga bilden.De upphöjda partierna
valsas in med färg och trycks av. Tryckpapperet, oftast ett tunt rispapper,
lägges försiktigt på och dess baksida frotteras med en matsked eller
falsben. Om trä- och linoleumsnittet trycks i flera färger används en
platta för varje färg.
Plantrycket
skiljer sig helt från ovanstående metoder och innebär att såväl tryckplattans
infärgade som icke infärgade partier ligger i samma plan. Litografi
är exempel på plantryck.
Litografi
av grekiskan litos = sten och grafein =skriva. Litografi är ett plantryck,
bilden trycks från en särskild sort kalksten, även kornerad zink eller
aluminiumplåt (eller offsetplåt), kan användas. Enkelt uttryckt kan
man säga att metoden bygger på att fett och vatten stöter bort varandra.
Bilden tecknas med speciella litokritor, litografiska pennor eller litotusch.
Även här använder man sig av en sten (plåt) för varje färg.
Genomtryck
eller schablontryck har en helt annan princip än ovanstående
tryckmetoder och bygger på att färg pressas genom en finmaskig väv,
ner på papperet. Partier som inte ska släppa igenom färg övermålas med
sk. filler. Serigrafi eller med annat ord silkscreen är exempel på metoden.
Serigrafi
Serigrafi är ett slags schablontryck. Förr tecknade konstnären sin bild
med en fet krita eller fet tusch på en silkeväv, uppspänd i en trä eller
aluminiumram. Väven och teckningen täcktes av ett tunt skikt av vattenlösligt
lim. Limmet fastnade inte på den feta färgen men det gör den i den tecknade
väven. Teckningen tvättades bort med lacknafta som inte löser det vattenlösliga
limmet. Där teckningen fanns uppstod ett "hål" i limmet. Ett
papper läggs under ramen och färg dras över väven med en bred rakel,
där hålen finns tränger färgen igenom och ner på tryckpapperet. Varje
färg i ett serigrafi behöver en egen ram. Numera använder man endast
vattenlösliga färger och man överför bilderna man har gjort fotografiskt
till tryckramen. Tryckningen sker på samma vis nu som förr -för hand.
Upplagor
Originalgrafik utges i begränsade upplagor. Varje tryck har sitt eget
nummer. Detta ordningsnummer åtföljs av ett tal utvisande upplagans
storlek enligt principen 1/10, 2/10, 3/10 osv. När en upplaga tryckts,
makuleras eller märkes tryckplattan så att några fler avtryck inte kan
göras. En upplagas storlek bestäms av flera faktorer, tryckplattans
hållbarhet, konstnärens vilja att begränsa antalet avdrag osv. Förutom
upplagans numrerade tryck förekommer ibland ett begränsat antal avdrag
försedda med speciella beteckningar såsom tex. provtryck, epreuve d'artiste,
Hc osv. Om konstnären trycker en upplaga och sedan arbetar vidare och
plåten är väsentligt förändrad, bör de olika upplagorna märkas etat
I, etat II osv.
Sammanställt av Tommy Bergström